jag är nästan som du.
Sitter på tåget mot Stockholm, Kent spelar vacker musik i mina öron och jag mår illa. Utanför är landskapet vitt, men i mina ögon fladdrar allt mest förbi. Bakom mig sitter en pojke med piercingar, han snegla på mig förut, han var fin. Nu vet ni allt ungefär.
Kommentarer
Trackback